I vintras och våras jobbade jag. Samtidigt så publicerade jag mina gamla klassiker Fur Elisabeth och Längst fram i taxin i sin helhet, här på sidan. Vill ni läsa dom från början, klicka här under.
Fur Elisabeth (2.0)
Längst fram i taxin.
I Somras var jag och Simon i USA. Här är ett smakprov på ”Pjosk Spjoli går USA”, som kommer nå er när ni minst anar det!
Augusti: Jag och Gunn hade premiär för en ny hiphopklubb vid namn FULL CLIP. Henry Bowers var först och här har ni promovideon inför spelningen.
September: Studier och fylla. Jag och mina kompisar i Världens Ende släppte våran andra antologi. Den finns att köpa här.
Lite DJ-gig och Höst hos Hopf-avsnitt florerade. Här är ett av dom.
Oktober: Studier, fylla och ekonomisk idioti. Jag och Obnoxiouz rapbattlade mot Spakur och Osvensk Tiger i Basementality Battles. Nåt av det roligaste jag har varit med om!
November: Studier, Tentastress, magkatarr, dålig sömn… och en del DJande! Håkan spelade på vår klubb och här har vi promovideon därifrån. ¨
2008 publicerades den här serien i sista numret av tidningen ”HJÄLP”. En av de svåraste serierna jag arbetat med. Jag ser den lite som min tecknarkarriärs permanenta blåmärke.
Egentligen så slutar inte serien här. Eller jo, den gör ju det. Men all dramatik som uppstod kring den här serien, gjorde det svårt att färdigställa det som skulle bli mitt elfte fanzine. Nog för att jag fick rejält med skit efter ”Längst fram i taxin”, då jag ändrade slutet och på så sätt gjorde mitt ex förbannad. ”Dag två” drabbades av en liknande setback. Nästan värre, nu när jag tänker efter.
Det här är min sista självbiografiska serie. Eller var. Nästa år släpper jag ett nytt självbiografiskt fanzine.
Tack till alla som läst ”Fur Elisabeth” och ”Längst fram i taxin” under året på sidan. Jag hade tänkt att runda av med lite av en epilog till serien, som jag publicerade 2007 i mitt 10e fanzine ”Bokstaven E”. Både titeln på serien och några meningar i pratbubblor saknas, men ni får hålla till godo. Här är Epilogen, en serie som inte handlar om så mycket mer än att jag sitter och pratar med hennes storebror Rasmus (Som heter Rasmus på riktigt. Faktiskt). Den är lite inspirerad av ”My dinner with Andre”.
Det här var den nästsista självbiografiska serien jag gjorde på ett långt tag. Samma kväll som jag släppte fanzinet ”Bokstaven E” så skedde en tragisk bortgång i familjen, som fick mig att göra ett uppehåll från serieskapande i ett år. Jag gjorde en tillfällig comeback med serien ”Utgång = Hemgång” som publicerades i serietidningen Hjälp 2008. Min sista självbiografiska serie var med i nästa nummer av Hjälp. Den serien ska jag publicera imorgon.
För många år sen tryckte Bäckström från Kalas Crew t-shirts där det stod DÖNA på. Designen (gjord av en okänd formgivare) spreds till diverse kretsar och nådde så småningom mig. Jag tyckte det var en rolig opretentiös idé och på den vägen började DÖNA Incorporated ta form.
Topp till tå: Modell-Jani i första Döna-tishan: ”Döna-graff”, Herbert M i andra Döna-tishan: ”Döna-Showdown” Parham P i tredje Döna-tishan: ”Delighted Peoples” och Jeff i den limiterade ”Jani Bond”-tishan.
Döna Soundtrack fanns helt plötsligt överallt! T o m Paris Hilton hajpade (OBS! Bilden är ett montage). Nä men som sagt, Döna-skivan var ett roligt projekt som vi la en del jobb på. Och även om det inte var jättelukrativt så blev slutprodukten ett stökigt litet kärleksbarn.
Så varför pratar jag om Döna helt plötsligt? Är vi helt plötsligt aktuella igen? Jo, faktiskt. Kolla in intervjun som Pontus gjorde med Bäckström på Whoa.nu där ni även kan LADDA NER Döna Soundtrack! Gratis! Häftigt va?
Det är väldigt sällan som jag lägger upp andra saker än mina egna här på den här hemsidan/bloggen. Mest för att den här hemsidan/bloggen är rätt så självcentrerad. Men ikväll gör vi ett undantag! Oliver der Nederlanden har släppt en häftig liten kortfilm som handlar om seriefanzinekulturen. Folk som Fredrik Jonsson och Simon G figurerar. Och kolla noga, så ser ni en välbekant liten tidning som figurerar i klippet!
I torsdags var jag och resten av Världens Ende på Göteborgs Stadsbibliotek där vi pratade om vår senaste antologi, det vill säga Världens Ende 2. Vi berättade om respektive deltagares del i boken och avslöjade också tredje antologins tema: ”Apokalyps”.
Här ovan har vi GPs recension av Världens Ende # 2. ”Ett litet men välplacerat blåmärke” är ett fint omdöme, eller vad säger ni?
Nu har även LO-tidningen recenserat oss! Läs recensionen här.
Eftersom jag aldrig trott att arbetarlitteraturen försvunnit har jag aldrig behövt spekulera i var den skulle kunna återuppstå. Istället har jag kunnat hålla ögonen öppna för den förnyelse som är ett av den arbetarlitterära traditionens kännetecken. Och Världens ende är helt klart en av de arenor där denna förnyelse pågår.
Ni känner igen karln på bilden. Han till höger alltså. Det är Eboi, känd från Adam Tenstas RMH-sällskap men först och främst känd som en av de läskigaste talangerna inom urban populärmusik i det här landet. Det här är en intervju. På ett ungefär. Ta en titt, den är ganska kul.
Ännu ett möte med en albumaktuell karl jag har följt i flera år. De flesta av er minns att han gick under namnet Paragon. Då släppte han låtar som ”Laganda”, och den där sneaker-hitten ”Snöra upp dom”, som var sjukt censurerad på ZTV (pga namedroppandet av kända skomärken). Nu går han under namnet Simon Emanuel och gör lite mer personligare grejer. Ta en titt på den något improviserade intervjun, som ägde rum i Jazzhusets kök, nu i lördags.
Här är den finfina melodin ”Bli min död”, andra singeln från ”Sånger från andra våningen”.
